Njupeskär
Dagens utflykt var en liten vandring till Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.
Lagom tills att vi skulle börja gå öppnade sig himlen. En axelryckning senare så var vi redo. Lite regn klarar vi!
Regnkläder på, dock inte till mig. konstigt det där att man alltid packar allt som kan tänkas behövas till alla andra, men varför glömmer man alltid sig själv?
Ja där gick vi, jag som en dränkt katt men lika glad för de.
Familjen kaos!
En fin tur men måste nog erkänna att jag trodde fallet skulle vara högre. Eller blev vi kanske bortskämda när vi bodde i Österrike?
Konsten att vandra med barn är att aldrig få slut på idéer, några tävlingar här, en knasig sten här, lyssna! Hör ni fallet? NEJ, inte jag heller. Ja ni fattar...
Ibland behövde små ben rastas och då fick vi lite tyngd att bära.
Han är bäst! Alltid vår superhjälte. <3
Kram/A